Nej, jag vill inte vänta tills vi har rätt sladdar.

Jag (John Lorentzson), Rasmus Kaj och Martin Björnebro satt en kväll (2024-07-25) och pratade om några olika datorer som står i displaymontern i Stackens lokal, bland annat den svenska datorn Esselte 100 från cirka 1980. Sladdar saknades, men det var inte ett problem.

Med ett chassi byggt som en stridsvagn (eller iallafall som en Volvo 740) och ett tangentbord som känns som trött yogurt i en rostig skål är Esselte 100 inte den mest ergonomiska datorn att använda. Den vinner inte heller I/O tävlingen med två proprietära portar för printer och kassettbandspelare, och ingen (extern) expansionsport. Naturligtvis försökte vi få igång den.

Ström

Det första problemet var att vi inte kunde hitta något 9 volt nätaggregat. Det andra problemet var att vi inte visste om kontakten var center positive eller center negative. Vi har något av en brist på elektronikutrustning så det fanns inte mycket vi kunde göra åt det första problemet. Det andra problemet kunde vi lösa genom att skruva isär datorn. Jag skruvade loss ena sidan och upptäckte att sladdarna var artigt färgkodade och att det var center positive. Då återstod problemet att faktiskt få in strömmen i maskinen.

Som sagt hade vi inget bra 9 volt nätaggregat, så jag började gräva i batterilådan. Det fanns inga 9 volt batterier där, men det fanns några AA batterier (eller "LR6", som Martin insisterar att jag kallar dem). Bra nog! Med 6 stycken batterier i hand var jag redo att sätta igång.

Steg 1 var att sätta fast en sladd i jord. Jag fiskade ut en passande jordig sladd (dvs. grön och gul) ur en verktygslåda och började försöka sätta fast den i ringen på RCA jacket som strömmen ska komma in genom. Efter cirka 15 minuter av skruvande och klämmande behövde jag ge upp. Jag bestämde mig att någon skulle behöva hålla fast den sladden.

Sedan behövdes en till sladd för plussidan. Det var lite svårare eftersom det inte finns någon stor praktisk punkt att använda. Jag kunde heller inte hitta en bra sladd så jag tog två mätsladdar från multimeters och satte ihop dem så att vi hade en lång sladd med spets på båda ändar. Någon får hålla fast den också.

Sedan behövde vi seriekoppla batterierna och det finns många möjligheter här. Man kan till exempel:

Den sista lösningen verkade enklast, så jag och Rasmus började leta efter något som kunde passa.

Nästan direkt hittade Rasmus en hyllkonsol. Perfekt. Batterierna är för stora för att faktiskt gå ner i rännan, men det var inte nödvändigt. Den ger en bra lutning som kan hålla ihop batterierna genom dragningskraften, men batterierna glider inte av, och det är allt jag någonsin kan be en hyllkonsol att göra. För att se till att den stod upp klämde vi in ena ändan under en datorskärm.

Det sitter en liten lysdiod på datorn och jag bestämde mig att allt jag behövde var att se den lysa, sedan skulle jag vara nöjd. Vi placerade batterierna i "magasinet" och tejpade fast jordsladden till minussidan på batteriet längst bak. Rasmus höll fast plussidan med de kombinerade mätsladdarna, jag höll fast jord sladden, och datorn kom till liv. Alla var nöjda.

Video

Jag var inte nöjd. Nu när vi visste att datorn tog emot ström kändes det nödvändigt att se den generera en bild. Jag kan inte exakt förklara varför det kändes nödvändigt, men det var det, på samma sätt som det är nödvändigt att säga "hö hö" när man ser schackfärgen på julafton.

Vi hade en TV redo att använda, men ingen antennsladd kunde hittas. Ett alternativ behövdes. Just då kastade Harald Barth en Cat 5 kabel på golvet som han sa var trasig. Plastflärparna som brukar hjälpa kontakten förbli kopplad saknades på båda sidorna. Jag kastade mig på den nästan direkt och drog genast till mig närmaste sax.

Lite kabelvåld och kabeltvinning senare hade jag min antennkabel. Den hade gått från twisted pair till twisted octet (alla trådar hoptvinnade). Sen var det bara att klämma in min fina antennsladd i jacken på både TV:n och datorn.

Och till sist var det den där "jord" grejen som är så viktig. Normalt sätt delar TV:n och datorn jord genom den yttre ringen på antennsladden, men i vårt fall fanns det ingen ring, så en extern jordkoppling behövdes. Jag tittade runt i lokalen men inget verkade passande. Antennjacket på TV:n sitter på baksidan och datorn stod framför TV:n med sitt jack på höger sida.

Efter ett tag kom Harald med lösningen: ståltråd. En lång bit ståltråd sattes i en ring runt utsidan av antennjacket på TV:n och leddes runt sidan till någon passande punkt på datorn där den kunde våldsamt klämmas in.

Efter att kopplingen var testad med en multimeter satte vi på TV:n. Det finns ingen garanti att datorn skickar sin bild på en särskilt normal frekvens, så en kanalsökning var nödvändig. Som tidigare applicerade jag och Rasmus ström medans Harald startade kanalsökningen.

Efter ett tag hittade TV:n en kanal och vi tog bort strömmen. Man inte kan lita på en TV att göra rätt sak i något tillfälle så vi väntade ett par minuter så att hela kanalsökningen blev klar. Efter den var klar valde vi den nya kanalen och satte ström i datorn igen.

En bild! Något suddig, men nästan läsbar om man redan vet vad det står. Dicander skrev in det klassiska exempel programmet 10 PRINT "STACKEN" \n 20 GOTO 10 och det fungerade helt okej. Något verkade dock konstigt med texten, men med den här bildkvalitén spelar det ingen roll. Datorn fungerar och det är den viktiga saken.