| [Top] | [Contents] | [Index] | [ ? ] |
1. Modulspecifikationer
2. Planering
3. Träarbeten
4. Spårläggning
5. El
6. Testkörning
7. Landskap
Vi börjar med att bestämma vad vi menar med höger och vänster, så blir det enklare att förklara:
Ramen skall vara 1' = 305mm djup och multipler av 2' = 610mm lång. Om ramen har en parallellförskjutning skall den vara multipler av 1' = 305mm. Det finns även möjlighet att bygga 90° hörnmoduler i multipler av 305mm. För specialändamål går det även att bygga moduler med en vinkel på 45°, men då är det bra att bygga två, så att det går att sätta ihop dem till 90° eller en parallellförskjutning.
Ramen skall vara stabil nog att hålla för skruvtvingar i gaveländarna. Gaveländerna skall vara runt 25mm tjocka och modulägaren skall ha med sig minst två skruvtvingar per modul. Ramen skall vara utförd i en icke påträngande färg. Brunt är en bra färg för ramen.
Det är frivilligt att tillhandahålla en bakgrund. I så fall skall den sluta minst 222mm över rälsens överkant och helst kunna fästas på båda sidor.
Exempel på ram:
http://home.swipnet.se/~w-35477/bygg/oNtrakmodul4x1isosve.gif
[Bildägaren svarade inte på mail]
Spåret som används i oNeTrakskarvar är samma som används hos NTrak som så kallad "main1" med färgkod röd. En NTrakmodul är 2'= 24" = 610mm djup och main1 ligger på 20"= 508mm från körsidan. Eftersom en oNeTrakmodul bara har hälften av djupet 1' = 12" = 305mm, så ligger där main1 på 8" = 203mm. Då får man publiksidan jäms med om man kopplar en oNeTrakmodul till en NTrakmodul. Dock har det visat sig att det kan vara smart att kunna vända oNeTrakmodulen och då lägger man spåret istället i mitten, dvs 6" = 152mm från sidorna. Oberoende om man väljer att ha main1 på det ena eller andra stället så skall det vara likadant på båda gavlerna.
Spåret skall korsa gaveln i rätt vinkel och sluta 62,7mm innan. Detta för att man skall kunna sätta ett så kallad Standard ATLAS 5"-spår (som egentligen är 4,94" långt) däremellan. Idag använder dock många hemklippt flexräls av samma märke som man använder annars på banan. På SLAMRA använder vi PECO-räls, men all nickelsilverräls kod 80 samt kod 55/80 (PECO) är okej enligt standard. Dock skall inte plåträls (t.ex. Arnold) användas.
http://home.swipnet.se/~w-35477/bygg/onetrakrak48x12_metric.gif
[Bildägaren svarade inte på mail]
Minimiradie för oNeTrakmoduler är 18" = 457mm, men det är bättre om man klarar att hålla sig till NTraks minimiradie på 620mm. Mellan två motkurvor skall det finnas en raksträcka av minst
Maximalstigningen är 1,5%, men det är bra om huvudspåret hålls utan stigningar.
Benen skall ha en längd så att spårets överkant hamnar 1015mm över golvet med ett justermån av +/- 25mm. Benen skall vara avtagbara.
Alt 1: Sladd RCA hane. Ringen kopplas till ytterrälen.
Alt 2: Fast RCA hona och lös RCA hane - RCA hane sladd. Det gör modulen vändbar. Honan måste då kopplas tvärtom. Det gör att honans ring är kopplad till körsidan, vilket också är den högra rälen om man tittar från gaveln. Om man sedan tillverkar sig en sladd med två RCA-hanar på, där ringen är kopplad till den andra hanens stift, så kommer den sladden att ge samma resultat, d.v.s. ringen på hanen som hänger ner i sladden kommer att vara kopplad till ytterrälen.
RCA kotakter med sladd
http://home.swipnet.se/~w-35477/bygg/RCA-basicswe.gif
[Bildägaren svarade inte på mail]
För nybörjare rekommenderas fyrafotsmodulen varmt.
http://home.swipnet.se/~w-35477/bygg/one-trak_rakmodul.gif
[Bildägaren svarade inte på mail]
Mät redan nu de utrymmen som modulen skall få plats i, t.ex. hyllan hemma, den trånga korridoren och bilens bagageutrymme. När modulen är klar kommer den inte bara ha djup och bredd, utan även höjd. Om modulen skall resa mycket eller vara skyddad från damm, katter eller annan åverkan, kan det vara klokt att redan från början planera att bygga ett lock. Om du planerar att bygga luftledning är lock en mycket bra investering.
Det är inte fusk att ta hjälp med förslag ur böcker och tidningar eller att fråga kompisar. Ett rätt säkert sätt att hitta en miljö som blir bra är avbilda en verklig miljö. För nybörjaren kan detta dock lätt bli för stort, både rent fysiskt och även vad det gäller källforskning och dokumentationssökning. För den mera avancerade modellbyggaren finns det dock stora möjligheter här och många beröringspunkter till andra områden än modelljärnväg.
Många har säkert inte problem att hitta på vilka tusen saker de skulle vilja ha med på en begränsad yta. Ett knep för att begränsa sina utsvävningar är att välja ett tema till en modul. Bra saker att fundera ut från början är hur stationer och industrier skall ge upphov till den tänkta tågtrafiken. På detta sätt så bygger vi järnvägen efter den tilltänkta trafiken istället för att fylla modelljärnvägen med trafik i efterhand.
Det finns spårplansböcker att köpa. Tyvärr sitter många av dessa fortfarande fast i tanken att en modelljärnväg skall vara uppbyggd av färdigkrökta rälsbitar som bildar en cirkel. Samma sak gäller startpaketen som erbjuds av tillverkarna. Startpaketet kan vara ett prisvärt sätt att köpa ett första tåg med transformator (ibland t.o.m. i digitalutförande), men snälla, komplettera ovalen med några längder flexräls och använd dessa istället. De förkrökta bitarna kan senare användas i något industriområde eller någon annan undanskymmd plats.
Följande punkter kan vara bra att tänka på när man ritar sin spårplan:
Järnvägar har i alla tider försökt undvika stigningar och modelljärnvägar är inget undantag. Samma lok som ledigt drog tjugo vagnar på plan mark orkar knappt fem i en treprocentig stigning. Än värre blir det om stigningen ligger i en kurva. Stigningar vill man ofta ha av två anledningar: Det ser bättre ut med ett kuperat landskap och man får in mera spår på samma yta. I det första fallet är det fördelaktigare att låta landskapsprofilen variera gentemot spåret som ligger så plant som möjligt. I det andra fallet får man använda långa ramper som är mycket platskrävande. En nödlösning kan vara att ha flera icke med varandra förbundna rälssystem på olika nivåer, t.ex. en äldre bana som följer floden och en höghastighetsbana på broar. Eller en timmerbana i bergen och en huvudbana i dalen.
Titta på verkligheten hur tunnlar, skärningar och banker används. Tunnlar är extremt dyra och används bara när det inte finns någon annan utväg. Så skall du bygga en tunnel så behöver du skaffa en bra motivering till att bank eller skärning inte kunde användas. Att det sedan finns situationer i verkligheten som direkt motsäger detta betyder inte din modelljärnvägs trovärdighet behöver bygga på dessa undantag.
Efter några servetter (du vet väl att många bra uppfinningar gjorts på pappersservetter) och kladdpapper är det dags att rita rent och grovt beräkna materialbehovet. Det går inte att göra den perfekta planen, så bestäm dig för en. Om det finns tveksamheter, ta den mindre och börja bygg.
Här beskrivs hur din bana får en grund att stå på, d.v.s. i detta kapitel går vi från teori till praktik. Nu kan det vara bra att låta någon annan titta på dina planer, eftersom det är lätt hänt att man blir hemmablind och inte ser den där kurvan som är allt för nära kanten eller vad det nu kan vara. Både modelljärnvägsföreningar och fora på Internet kan vara till hjälp. Var inte blyg, vem vet, kanske din granne eller arbetskollega också bygger på en dröm i källaren?
Ungefär som när man bygger hus så är det viktigt att börja med rätt material. Att bygga sin modelljärnväg på det som man "råkade ha hemma" kan vara riktigt ödesdigert om man inte råkade ha tur. Tänk på att du skall lägga på spår och landskap sedan. Det går inte att göra om grundramen om den visar sig inte hålla måttet.
Vi avråder starkt från spånplatta. Den smular i kanterna, den suger åt sig vatten, den slår sig i temperaturskillnader och den är svår att såga, spika och skruva. Den är bara lätt att bryta av.
Vanligt virke har vi också slutat använda eftersom brädgårdar idag verkar lagra virke i sådär fem sekunder innan det säljs. Altså rör trädet fortfarande på sig när du har byggt din grundram och även reglar som så fina ut på brädgården kan bli "propellervirke" så snart du har lagt dessa i ett uppvärmt rum.
Använd helst skiktlimmat trä (kallat plywood) med så många lager som möjligt, både till ram och platta. Det finns i olika kvaliteter så jämför såväl pris som antal skikt. Det går att göra klipp ibland på brädgårdar. Bjud skambud ("kan jag få den där långsmala restbiten vid sågen för 40:-?") på udda bitar som passar bra för just våra ändamål.
Vi kommer dock kanske behöva bitar av en regel som vi sågar i småbitar för att användas som hörnklossar. Hittas i vedbodens restlåda.
Även kallad Frigolit. Går utmärkt att använda som bas för landskap och rälsläggnig om man använder den täta sorten "markisolering" (ofta i blå eller rosa) och låter bli den vita smuliga förpackningsfrigoliten. Kostnad för skiva 160cm x 80cm x 4cm under 100:-.
Vi använder nästan uteslutande två sorters lim: Trälim och sättlim. Trälim finns i olika torkhastigheter, runt 10 minuter brukar vara bra. Sättlim finns på bygghandeln i sådana där patroner som man även använder till att lägga silikonfogar. Skaffa dig ett "pistolkit". Jättesmidigt att använda, knappt något spill allts. Eftersom vi skall använda polystyrol (frigolit) senare, kontrollera att sättlimmet går att använda till det. Det brukar stå på patronen.
På en portabel järnväg måste du bära med dig all vikt som du lägger till. För styrkans skull är det inte nödvändigt att bygga allt massivt. Bygg din ram mera som en bro och mindre som en kista.
Ramen bygger vi av plywood. Tjoklek 9-12mm. Höjd 12-15cm. Tvärreglar behövs endast om man inte bygger med frigolitkärna. Det kan vara tjusigt med formsågade plywoodprofiler som tvärreglar, men det är inte nödvändigt. I alla hörn där två plywoodprofiler möts sätter vi en kloss av 25x25mm eller 50x50mm virke som förstärkning. Alla ytor limmas med trälim eller sättlim. Medans limmet härdar får man hålla ihop ramen, enklast med hjälp av träskruv. Träskruven får gärna sitta kvar efter att limmet har torkat, men det behövs egentligen inte om limytorna låg dikt an mot varandra, limmet håller så bra så.
Bygg gärna räta vinklar räta. Gaveln skall ha rät vinkel mot underlaget och mot långsidorna. Investera i en vinkelhake och kontrollmät gärna att diagonalerna är lika långa som de skall vara på en rektangel.
Så här ser ramen ut innan plattan kommer på plats
För att spara vikt behövs inte en träplatta över hela ytan, det räcker där spåren skall ligga. Om modulen domineras av landskap kan man skippa träplattan och limma banvallen direkt på frigolitlandskapet. Vi rekommenderar dock trä under spåren om det är många växlar eftersom det då är enklare att fixera all mekanik på undersidan. 9mm tjocklek är bra här med, men även 6mm skulle räcka. Om man använder en tunn platta får man använda lite fler tvärreglar och tänka på att materialet inte är så tjockt när man skruvar nerifrån. Ibland kan det då behövas limmas på förstärkning när man skall skruva fast saker på undersidan.
Modul med endast frigolitplatta
Det är bra om benen sitter några decimeter in, så att de inte är i vägen när man skall pyssla på gaveln. De skall vara löstagbara utan trassel och ha skruv eller motsvarande möjlighet till höjdjustering. Om man borrar ett 50mm djupt 12mm hål i benets kortända kan höjdjustering enkelt ordnas med ett M10 inslagsmutter och passande 50mm vagnsbult. Ben i form av en instickbar stege är praktiskt.
http://home.swipnet.se/~w-35477/bygg/benjust.gif
[Bildägaren svarade inte på mail]
Det finns olika banvallsvarianter att köpa, kork är vanligast och också ett av de smidigaste materialen att arbeta med. Börja med att från centrumlinjen limma fast en sida av banvallen i taget och fortsätt sedan att arbeta omlott. Trälim är vanligast, sättlim i patron fungerar också bra. Lägg vikter med några decimeters mellanrum tills limmet har fastnat. Målartejp kan också användas för att fixera korken i början. Vid växlarna är det enklast att börja med ytterformerna och fylla ut i mitten med restbitar senare.
Kapa med liten fintandad metallsåg, t.ex. metallblad i lövsåg eller klipp med liten avbitare och fila sedan till med nålfil. Kapskivor till liten borrmaskin fungerar också fint, men kräver mera övning för att få det rakt, eftersom det ibland kan gå lite väl fort. Kapskiva används mest när man vill lägga till en rälsskarv "för det elektriska". Glöm inte skyddsglasögon när du använder kapskiva.
Om man lägger skarvarna omlott så att högerräls och vänsterräls och syllband inte har skarven på samma ställe så kan man klara sig utan skarvjärn i många fall. När man böjer så får man ju "över" i innerkurvan och det kan man använda till att stoppa in i nästa syllband. När man har en sådan räls utan skarvjärn så får man dock mata varje rälsbit med en liten blanktråd som man löder på. Men detta gör vi på vår bana i alla fall så att vi blir kvitt spänningsfall.
Tidigare spikade vi på SLAMRA rälsen men nu har vi helt gått över till att limma. I kritiska lägen kan man spika lite lätt medans limmet torkar, sedan drar man upp spikarna. Om man väljer frigolit kan man använda knappnålar istället för rälsspik att fixera spåren medans man lägger den. Slutresultatet ser bättre ut utan spikar och dessutom riskerar man inte att spikarna börjar rosta och fläcka ner banvallen. Ja, det har hänt...
I motsats till banvallen skall spåren inte gå ända fram till modulskarven så att de normerade övergångsbitarna kan sättas in därimellan. Avståndet mellan gavel och rälsens början skall vara exakt, och den lilla toleransen som finns skall tas ut så att gapet blir någon millimeter större. Se också till att det går att sätta skarvjärn på ändrälsen.
Även om en väldigt stor del av järnvägsnätet är en enda raksträcka så finns det gott om kurvor på våra modelljärnvägar. Begränsningar i kurvradie är också det som frustrerar många modelljärnvägsbyggare. Man skall dock på grund av detta låta sig frestas att använda väldigt små radier, gå då hellre tillbaks till ritbordet. Dock finns det få vyer som är så tillfredsställande som när ett långt tåg mjukt rullar in i en kurva. Planera därför en övergångsböj mellan kurva och raksträcka. Övergångsboj kallas även "easement". Den stora järnvägen använder komplicerade formler för att göra övergångsböjar, vi gör det lite enklare. Gör så här: Använd vid planeringen en lite större radie (+6cm) för din spårplan. Vid spårläggningen sidoförskjuter du kurvbiten i förhållandet till raksträckan och ritar sedan övergångsböjen efter en träribba med lagom spänst.
Det finns ett antal spårlägen som är mera kritiska än andra. Det skall finnas fritt rum för vagnarna att passera vid plattformkanter, tunnelportaler och broar. Eftersom långa vagnar hänger över på modelljärnvägens små radier och därför är det bäst att undvika plattformkanter och tunnelportaler i alla radier utom de största. Förutom långa passagerarvagnar så finns det ångloksmodeller som har extremt breda cylindrar, ibland en hel del bredare än i verkligheten. I tunnelportaler och under broar får man dessutom tänka på höjden. Bland de högsta vagnarna i USA är containervagnar med två containrar i höjd, så kallade "double stacks".
För att lägga om växeltungan måste kraften överföras från undersidan till ovansidan. Detta går väldigt bra att gömma med en pianotrådsvinkel som är gömt i ett mässingsrör som går rakt ner några millimeter bredvid omläggningssyllan. På undersidan bockas sedan en 90° vinkel till som kopplas till växelmotor eller manuell växelstång.
Ovansidan
Undersidan
Den enklaste växelomläggningen fungerar utan motorer, endast med handkraft. Enklast används metallstänger som sammanfogas med så kallade "sockerbitar" som vanligtvis används för elkopplingar.
För den elektriska omläggningen finns det två varianter: Elektromagneter eller nedväxlade motorer. Av magneterna fungerar Pecos väldigt tillförlitligt om än med stor strömstyrka. Utbudet av motoromläggare till bra pris är rätt liten och vi har inte hittat någon som är en bra kompromiss mellan pris, prestanda och tillförlitlighet. De flesta motoromläggare som SLAMRA använder är dessutom modifierade för större tillförlitlighet.
För att minsta risken för kortslutningar som kan medföra stora strömmar under digitaldrift (Digital Command Control, DCC), så är det bra ifall spårkors (hjärtstycke) och de angränsande rälsbitarna matas från respektive sida beroende på växelläge.
För att mata växelns spårkors (hjärtstycke) med el från ena eller andra rälen, finns det små mikrobrytare som går att sätta fast på växelmotorn eller kan manövreras från en sockerbit på omläggningsstången.
Eftersom våra små tåg drivs med el, så får vi se till att den kommer fram till tågen.
Vid varje rälsbit löder vi en liten stump med blanktråd vars uppgift är att försörja just den biten räls med ström. Vi numrerar alla droppkablar och använder jämna respektive udda nummer för olika sidor på spåret.
Beroende på om dina växlar har elektriskt isolerande eller elektriskt ledande spårkors, får du ordna med seperat strömförsörjning dit. Med ledande hjärtstycken matas spårkorset via en brytare som ställs om med växelläget. Kabeln som kommer från spårkorset markerar vi med ett hjärta och växelbokstav.
För körström, använd kablar av minst samma dimension som för hushållsel (2,5mm²). Annars kan det hända att tågen "säckar" på vissa avsnitt. Telekabel går att använda för växelomläggning, men inte för körström.
Äntligen, det första loket kan köra på banan! Nu kommer den kritiska frågan att besvaras om det finns el överallt och om det finns ställen där spårläggningen inte räcker till. Förutom med ett lok är det nu också hög tid att ta fram det längsta, bredaste eller på annat sätt extremaste fordon som du har för att se att inga överraskningar väntar innan landskapet fixerar spårläggningen definitivt på sin plats.
Skall det finnas landskap, eller hör du till de få modelljärnvägarna som nöjer sig med att köra tidtabellstrafik mellan ölburken (bryggeriet) och skokartongen (stationshallen). I så fall kan du hoppa över detta kapitel.
En detalj som är bra att bestämma tidigt är vilken tidsepok din värld skall befinna sig i. Om det skall vara en snäv tidsram så kommer det bestämma många detaljer i landskapet, allt från gatubeläggning till preisermännens kläder.
| [Top] | [Contents] | [Index] | [ ? ] |
1. Modulspecifikationer
1.1 Den mekaniska utformningen2. Planering
1.1.1 Ramen1.2 Elektriska anslutningar
1.1.2 Spårlägen och räls
1.1.3 Ben
2.1 Yttre mått3. Träarbeten
2.1.1 Modulens grundstorlek2.2 Modulens innehåll
2.1.2 Förvaring och transport
2.2.1 Att bestämma hur man skall fylla ut modulen
2.2.2 Tema
2.2.3 Att konstruera spårplanen
2.2.4 Stigningar kontra landskapsprofil
2.2.5 Tunnel, skärning, bank
2.2.6 Planerat och klart?
3.1 Byggnadsmaterial4. Spårläggning
3.1.1 Att välja trä3.2 Att bygga grundramen
3.1.2 Polysterol
3.1.3 Lim
3.2.1 Vikt
3.2.2 Ram
3.2.3 Att välja platta (eller inte)
3.2.4 Ben
3.2.5 Grundutformning
4.1 Banvall5. El
4.2 Spårdelning
4.3 Skarvar omlott
4.4 Limning kontra spikning
4.5 Modulskarvar
4.6 Radier och övergångsböj
4.7 Kritiska spårlägen
4.8 Växlar
4.8.1 Växelomläggning
4.8.2 Mekanik (motorer kontra stänger)
4.8.3 DCC-ready
4.8.4 Brytare
5.1 Droppkablar6. Testkörning
5.2 Spårkors (hjärtstycken), isolering
5.3 Kabeldragning under banan
5.4 Signaler
5.5 Matning (T-kabel)
7. Landskap
7.1 Tidsepok
7.2 Skalet / slitytan
7.2.1 Berg och sten7.3 Färgsättning + ljussättning
7.4 Banvall
7.5 Gröna växter
7.6 Bakgrund
7.6.1 Neutralt, himmel, vändbar7.7 Vägar
7.8 Fordon
7.9 Personer djur
7.10 Smått och gott
7.11 Byggnader
7.12 Vatten
